Kung Rama I:s och Maha Uparat Surasis båda systrar dog 1799. Kungen lät framställa två urnor av guld till dem. Kungliga och högadligas döda kroppar placerades nämligen sittande i urnor och inte liggande i kistor. Kremeringen genomfördes normalt långt senare efter en mängd olika ritualer. Ursprunget för traditionen med urnor är man inte helt säker på. Kanske härstammar seden från den tiden då siameserna var nomader och kanske var tvungna att bära med sig sina döda hövdingar, innan de kunde begravas.

Kungen lät 1808 tillverka en speciellt rikt utsmyckad gyllene urna, som var avsedd till honom själv, drottningen eller till någon prominent prins eller prinsessa. Inuti urnan fanns en inre urna av silver, som kroppen skulle vila i. Den yttre guldurnan kunde delas i 8 delar och åter samlas. Mindre prominenta kungliga hade inre urnor av koppar.

Kungen var så stolt över den nya gyllene urnan att han lät placera den i sitt sovrum, där han kunde beundra den. En av hans fruar skall då ha börjat gråta och sagt att detta var ett dåligt omen. Kungen lär ha skrattat åt detta och sagt att det brydde han sig inte om. Enligt den senare kungen Chulalongkorn skall han också ha sagt; "Om jag inte får se dem från utsidan, då jag fortfarande lever, hur i helvete kan du då tro att jag någonsin får se dem?"